Hemma
Hemma från Spanien.... :)
Godmorgon
Den kom som ett brev på posten, den kändes som en käftsmäll och oj vad det rinner. Klockan ringde klockan 7 som vanligt, jag vaknade som vanligt. Problemet var det att jag kunde nätt och jämnt andas, näsan var fullproppad som en hungring mans mage på julafton, halsen sved som ett brännsår från ett nystädat gymnastikhalls golv. Det var mitt krig som hade börjat med de där förbannade björkarna. Nu är det bara att kämpa i ett antal veckor, jag ska inte förlora detta år heller.
Nästa inlägg kommer på torsdag Daniel.
Tjääääna Hej
Tiden går...
Ur högtalarna strömmar R.E.M. - Everybody Hurts, ljuset i rummet är svagt. Det har funnits bättre tider, det har verkligen funnits bättre tider. Tiden går mot sommaren, men tiden går för sakta för att det ska gå och se fram emot något redan. Alla har antagligen ett antal gånger i sina liv haft perioder där man inte har lust med något alls, Jonas Backman hade sagt "Var är Livsgnistan?" jag kan bara hålla med just nu.
Många har varit på mig och undrat varför jag inte skriver, jag kan inte svara för jag vet inte heller. Motivationsbrist? Antagligen! Jag längtar hem så det knakar. Saknar att jävlas med farsgubben, saknar mammas omtanke, saknar mormors glada humör, Niclas målbrottsstämma, Annas Humörsvängningar, Johans sätt att få alla omkring sig att skratta, saknar Ebba och hennes bravader, Wiggo har jag inte ens träffat ännu men längtar tills jag får den möjligheten. Jag saknar även mina vänner, ni vet vilka ni är så jag skriver inga namn så har jag inte glömt någon.
Skolan börjar dra ihop sig, tenta-p är något av det mest påfrestande jag någonsin gjort i hela mitt liv. Att sitta nästan 16 timmar om dagen i 2 veckor är tungt för kroppen på många sätt.
Spotify har bytt låt, Caj Karlsson - Du Får Avfärda Mig Som Tokig, solen lyser in genom gardinen sådär lite försiktigt som bara solen kan. Vi kanske går mot ljusare tider, snabbare tider?.
Stora beslut framför mig, Hockeyn, Boende, mitt liv. Dessa vill jag inte ta själv, jag ska ta hjälp av nära och kära. Återkommer till detta.
Tjääääna Hej
Lugnet före stormen...!
Det var tidigt, klockan var inte mer än 04.23 denna vårmorgon. Det låg en tunn dimma längst det fuktiga gräset, i bakgrunden hördes duvorna med sitt klassiska läte. Trupperna har samlats, det var detta de hade jobbat mot under hela året. Det var för dessa 3-5 veckor som Betula-släktet levde, detta är deras chans att förslava stora delar av mänskligheten. Betula-släktet hade nu ställt sig i formationer redo för anfall, uniformerna prydliga och förstklassiga. Deras ledare står där längst fram, det är från honom de alla väntar på de sista orden.
Idag är inte dagen det ska ske, de kanske attackerar imorgon eller dagen efter det. Till dess står den mäktiga armén där uppradade i tiotusental i horisonten, och bara väntar. Svart och vit, smal och ståtlig, envis och hängiven.
Dagen kommer att komma, jag kommer inte ha en chans. Finns inget som hjälper till 100 %, bara halvmediokra hjälpmedel för dyra pengar.
Det finns inget som stoppar Björkarnas och deras pollen från att bryta ned mig sakta men säkert, fast än så har de inte lyckas bryta ner mig totalt. I’m still standing as the winner every year. Förhoppningsvis kommer det alltid vara så.
Tjääääna Hej
Jag har upptäckt något nytt om mig själv...!
Det är rätt roligt att det finns saker som inte ens jag själv vet om mig själv, små konstiga saker som jag gör. Ni vet antagligen massor med irriterande vanor som jag har och genomför men som nu tiger om. Det finns den "definition" för detta som jag har upptäckt.
En irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer. Det vanligaste symptomet för denna rubbning är den orimliga viljan att undvika fruktade saker.
Jag har hittat en fobi, som jag nu har haft länge nu när jag väl tänker efter. Att springa rundan går allt bättre och det blir allt lättare, under rundan har jag hittat tid till att fundera. Som idag när jag sprang märkte jag konstigt beteende från min egensida, det var en vacker dag och det var inte bara jag som var ute och motionerade. Varje gång jag mötte någon så höll jag andan. Först fattade jag inte varför, jag gjorde det som en vana. Efter lite tänkande så kom jag på det, jag gillar inte att andas in främlingars lukter. Antagligen härstammar detta beteende från dåliga erfarenheter av illaluktande människor, men så är det iaf.
Detta var nog det mest onödiga fakta jag skrivit om mig själv hittills.
Tjääääna Hej
Jag saknar dig, fast ändå inte...
Det har gått ett tag nu, jag saknar dig. Vi hade det så bra men ändå så gick vi skilda vägar. Du var god mot mig du gav mig allt, inte bra ibland utan alltid. Festerna var din speciallitet, du var festernas höjdpunkt. Att umgås med dig var som att springa naken genom natten när det regnar, att klara en tenta, att träffa sina vänner. Det var absolut ren glädje att få ha dig vid mig. Tiden gick och vi hade varit ett väldigt länge, det funkade inte längre. Det var något som inte stämde alls, vårt förhållande började förstöras av yttre omständigheter. Pengar, hälsa och att min far inte gillade dig.
Jag saknar dig, fast ändå inte. Du var nämligen inte bra för mig, du skadade mig även fall jag älskade dig. Det är helt enkelt bäst såhär. Kommer aldrig att glömma dig det kan jag lova, vi kommer dock förhoppningsvis aldrig återförenas heller.
Det har gått 182 dagar sedan jag hade en Snus under min läpp och jag ångrar ingenting.
Tjääääna Hej
Det var dags att unna sig lite
Igår var en dag där jag inte fick mycket gjort alls, gillar dessa dagar bara de inte händer för ofta. Jag vaknade rätt sent och bestämde mig då för att det skulle bli en lugn dag.
Jag unnade mig en Ben&Jerry glass igår och lite bacon och lemonad. Alltså blev det en "svullodag". Glassen jag köpte var Strawberry Cheesecake, den ligger 2 på min lista. För den stackare som inte smakat Ben&Jerry så råder jag er att göra det DIREKT, dyrt men oj så gott.
Daniel som jag rätt ofta skriver om har faktiskt ett ansikte. Jag låter bilden tala för sig själv.
HAHAHA
Snart är det 8km och en massa Fysik.....
Tjääääna Hej
Poppis för en dag
Vaknade imorse och funderade över vädret. Det var typ 50-50 fall jag skulle ha rätt, vilket jag såklart inte hade. Detta är som alltid när jag ska gissa eller chansa, DET BLIR FEL. Därför brukar jag undvika att chansa så mycket jag kan.
Onödigt vetande ETT...
Jag har varit poppis idag, detta tack vare mina kära stammisläsare och alla nya. Dagen till ära så skrev Daniel på sin blogg att jag hade en blogg, han har ungefär 200 läsare per dag. Detta smittade av sig på mig och jag hade runt 90 läsare idag. Detta är ett nytt rekord med ungefär 60 läsare. Jag hoppas nu att alla mina stammisar är kvar och fortsätter läsa, vore kul att veta vilka som läser så är ni sugna så skriv ert namn i kommentaren och var en stolt läsare.
Jag slog nytt rekord idag på mina 8km, putsade det gamla med ca 3 minuter. Alltså 8km på 34.29 lyder den nya tiden.
Jag vet att detta var oerhört onödig fakta, men jag är imponerad över mig själv att jag lyckats springa 8km varannan dag sedan i torsdags. Utöver detta har jag också gymmat varje dag.
Onödigt vetande TVÅ...
Tycker även det är dåligt av VISSA att ljuga om att de löper. Fröken i fråga måste bättra sig.
Http://studentfarsan.blogg.se - Daniel Blom
Tjääääna Hej
Är man med i leken får man leken tåla...!
Det har nu gått någon dag sedan senaste inlägget, tror de professionella kallar det för "skrivkramp". Jag har faktiskt funderat lite vad jag ska skriva, fast detta utan någon särskild framgång. Fast sent igår kom jag på ännu en Blom&Ekman bravad. Att skriva vad jag gör varje dag och allt jag ska göra imorgon känns inte som min grej, roligare att tycka till om saker dessutom skriva om bland annat gamla minnen som det jag kom på igår.
Som ni nu vet så gjorde jag och Daniel det mesta tillsammans, ja ett tag där så gjorde vi allt ihop. Tidpunkten vi denna händelse måste varit när jag och Daniel gick i 8:e klass på Galären. Det var dags för praktik, sökningarna gjordes och vi sökte till Team Sportia. Tiden gick och det var dags för oss att infinna oss på Team Sportia och vi var väldigt exalterade fast nervösa. Vi gjorde inte de mest produktiva uppgifter, inte de viktigaste heller antagligen. En morgon när vi kom in så fick vi reda på att vi skulle inventera skolagret. Detta är inte det lilla skolagret utan en så kallat mastodontuppgift. Om jag ska vara ärlig så tror jag vi fick denna uppgift för att vi varken dög till något annat eller för att de inte ville ha oss bland kunderna.
Men tillbaka till inventeringen, vi började riktigt bra och räknade och sorterade som aldrig förr. tiden gick och när vi skulle sluta vid 16 så var vi inte närheten till klara.
Dagen efter så fortsatte vi fast vi hade nu förstått att de inte brydde sig om vad vi kom fram till utan att vi bara skulle ha något att göra. Vid lunch gick vi till jourhavande lekledare och sa att det "typ" fanns 1000 skor runt 500 par, detta var dock en väldigt vild gissning vilken lekledaren accepterade.
Efter lunch hade vi inte fått någon ny uppgift så vi kom på en egen, att strukturera om i glasskåpen som står runt om i butiken. Till vår förvåning så gillade lekledaren iden och vi fick nyckeln. Av en ren slump så började vi med skåpet med boxningshandskar i, det var alltså upplagt för totalt urspårning. Vi slet på handskarna och började fightas lite på lek, detta var tydligen inte nog så vi smög bakom in i lagret i en väldigt öde del där vi nu började diskutera regler. Vi kom fram till att vi skulle slå vartannat slag, alltså den som blev slagen skulle inte skydda sig. Daniel vann lottningen och fick börja slå.
Daniel har alltid varit lite feg av sig så han slog inte allt vad han kunde, men ändå så jag föll till marken och blev sittande och ordentligt snurrig. Det ska också tilläggas att även om vi var i en öde del av lagret så var det bara en 1cm tjock spånskiva mellan oss och cykelavdelningen. Det var nu min tur att slå Daniel, och ställde sig lite framåtlutad och väntade. PANG. Jävlar vad jag klappade till honom. Daniel flög bakåt och i fallet slet han sönder en stor låda med bikinis som "rann" ut över golvet. Daniel låg där och småflinade samtidigt som han inte visste vart han var, jag asgarvade och utanför hörde vi nu kunderna som undrade var det var som just hade hänt. jag hjälpte daniel upp och vi ranglade sakta ut i butiken igen. Daniel var inte sig själv mer den dagen, fast vi hade så roligt åt händelsen.
Om ni nu undrar vad jag menar med lekledaren så var det den stackare som för dagen hade ansvar för oss.
Bild på Daniel kommer snart.
Tjääääna Hej
Är det inte lite sent?
Klockan är mycket och på tv:n rullar Grannfejden, de skjuter snart varandra. På spisplatten står nylagad chili con carne och väntas på att fördelas. Jag vet att klockan är mycket men ibland finns det ingen gnista att ta tag i olika ting, där ibland matlagning. Den mörka sidan med att laga mat när solen gått och lagt sig och månen har tbörjat sitt skift är att jag inte har hjärnan inte hänger med till hundra. Denna dåsighet har givit mig sveda och värk, jag brände tungan.
Ulla lyckades hitta "ON-knappen" på sin dator och tittade in på msn idag. Jag lyckades göra mannen nervös, jag tränar tydligen betydligt mer än den småknubbige bondpojken. Så nu vaknade Jämjös största tävlingsmänniska, han påstår dock att han inte har tid. Vi som känner honom vet att han nu kommer börja träna i smyg. Lycka till....
En upplysning: Om ni någon gång ser en "gul" Opel Tigra i Karlskrona med vita backspeglar, ett baksäte av plast så är det till 100% Ullas raggaråk. Er uppgift blir att när ni ser bilen så tutar ni eller kastar glass på den.
Tjääääna Hej
Alla gillar att vinna.......
Det finns saker i vardagen som är så jä...a tråkigt, men även dessa saker måste göras. Diska är antagligen det mest händelsefattigaste ting som går att göra i min lägenhet. När jag lyckats motivera mig till att diska så har ofta berget hunnit bli vidunderligt, gigantiskt, kolossalt, omätligt...... ja ni fattar poängen vid detta lag. Eftersom att jag glömmer skölja av tallrikarna ibland så sätter sig matresterna som däcken mot asfalten på en Lamborghini Gallardo. Detta resulterar till att jag nästan alltid tvingas till att fördiska och sedan diska, vilket gör det hela så mycket värre. Alla ni som nu tänker att jag får skylla mig själv så kan jag lugna er med att jag håller med.
Hockey-VM drog igång på allvar igår, Sverige gjorde det de skulle varken mer eller mindre. Sveriges vinst gav mig 1 nytt poäng till min samling, jag och Christoffer "Åland" Björklund har tippat alla matcher i VM. Åland är som ni säkert anar en finsk människa som inte har förstått att Finland inte ens går till semi i år. Poängställningen är efter 8 matcher, 8-7 till mig.
Hörs ikväll när jag varit och tränat med MYGLARN.
Tjääääna Hej
Det växer...
Då var det dags, fingrarna samarbetar med hjärnan och ut kommer dessa väl valda ord. Värmen är påväg till Luleå, snön smälter och isarna tinar. Himlen blir allt blåare och molnen blir allt färre. I horisonten syns bilderna av de vackra minnen, pappas brygga och skratten från barnen, skallen från hundarna. Där står han pappa, Kent min förebild på många sätt, med hammaren i högstahugg och svetten sprutar och han blir bara brunare och brunare. Mamma busvisslar från huset, alla vet vad som menas med det. Matdags.
Nä nu får jag sluta jiddra och börja trolla med mina fingrar.
Just det, "Det växer" i mitt fönster på toaletten. En mycket vacker växt som sprudar av liv och glädje, färgerna är fagra och röda. Jag tittar till den varje morgon och ser hur den växer och blir stor och stark. Dess tillfälliga bostad är en äggkopp som gör så att det hela ser ut som en elegant staty, nästan en statyet. Att flytta den lite då och då ingår i jobbet, jag menar, hur kul hade jag tyckte det vara att stå på samma ställe dagarna i ända. Han har t.o.m. ett namn, Elton just som Sir Elton John.
Enligt prognoserna så ska solen skina imorgon, då blir det 8 nya magnifika kilometer runt Ytteviken.
För den som nu vill veta vad jag egentligen snackade om där tidigare så är det en rödlök som börjat växa, som jag ställde i en äggkopp i badrumsfönstret.
Tjääääna Hej
Sannolikheten är så sjukt liten men ändå.....
Ja då var det dags för ännu ett inlägg i denna ljuvliga blogg. Att skriva här har blivit en vana, ganska trevlig sådan. Det är inte direkt så att jag vet exakt vad jag ska skriva varje gång jag börjar. Just nu har jag faktiskt inte en aning, det jag gör nu har ett namn som används väldigt ofta på Universitetet, "Ordbajsa". Jag kan inte påstå att jag är bra Ordbajsare men jag kämpar på som man ska.
Jag lovade ett minne från min vänskap med Daniel, min underbara vän. Jag hade 2 stycken som jag dolade mellan, jag valde det lite lugnare tror jag.
Jag och Daniel var 15 år och körde moppe som alla andra 15 åringar. Vi gick i skolan inne i stan på Galären och körde därför tillsammans in till stan varje dag i stort sätt. Jag minns att jag ofta var ungefär 1 minut försenad, Daniel väntade nere i busskuren vid rondellen breve Granngården. Tiden gick och vi körde otrimmat rätt länge, våra fadrar var ganska strikta på den punkten. Min moppe gick alltid lite snabbare än Daniels dock, vilket störde honom endel tror jag.
Just denna dagen som jag tänkt berätta om var som vilken annan dag som helst. Vi skulle börja skolan tidigt och möttes därför den vanliga tiden, skillnaden var den att Daniel hade ringt och sagt att han väntade 2 km längre bort utanför Canon i vedebyindustriområde. Jag var faktiskt i tid denna morgon, men Daniel var ännu tidigare. Jag körde förbi vår busskur och började närma mig den nya mötesplatsen, där väntade Daniel med ett JÄTTE leende på läpparna. Jag saktade ner men Daniel vinkade som bara den att jag skulle fortsätta köra. Jag var inte sen så jag fortsatte kör och kollade på honom i backspeglen, han hade nämligen inte brottom att starta sin nytvättade Alpinestar. Vi kom längre och längre ifrån varandra och Daniel började se VÄLDIGT för undrad över vad som hände. Daniel började vifta och svänga in till kanten, jag vände och ställde mig brevid honom. Daniel var jätte konfunderad, han fattade inte hur jag kunde köra ifrån honom även denna dagen. Jag frågade honom vad felet var samtidigt som jag flinade lite, han sa förtvivlat att han hade trimmat sin moppen och att han inte fattade varför i hela helve..... han inte kunde köra ifatt mig. Jag exploderade ut i skratt och berättade för daniel att jag också hade trimmat moppen. Daniel började nu också skratta och ingen av oss visste något om den andres planer.
Som jag nämde innan så är denna händelse så komisk att Daniel klev upp denna morgon och var så glad att han för engångskull skulle få köra ifrån mig. Men oj vad fel den stackaren hade. Denna dag minns vi fortfarande och kommer antagligen minnas hela våra liv.
Imorgon blir det något annat skitsnack som du inte visste redan.
Tjäääna Hej
Kan man kalla det rutin??
Att jag har klarat detta, FYRA dagar. Det måste vara vinnarskallen eller vad tror du Peter Molnberg?
Fyra dagar i streck är ganska bra, men jag kan bättre. Jag siktar till en början mot Nationaldagen, sedan lever vi i ovisshet.
Att tävla är jävligt skoj, oerhört faktiskt. Jag tävlar just nu med Daniel Blom, "BEACH-NOLLNIO". Reglerna är glasklrar, träna så mycket det bara går och vinn. Vi tog några helkroppsbilder för några veckor sedan som vi ska ha att jämföra slutresultatet med sedan. Alltså, vinnaren blir den som genomgått störst förändring. Jag tror Daniel kommer vinna, han har det i sig. Daniel är en biff med en stor ruta på magen.
Att jag längtar hem ska jag inte hålla som någon hemlighet, fast inte så pass att jag känner att jag måste skynda mig hem. Det kommer när det kommer, om mer exakt 42 dagar och 20 timmar går bilen från Björkskatan. I den kommer det sitta en lång skåning och en ännu längre Karlskronit. Det blir "ROADTRIP-NOLLNIO" som jag ser fram emot, resan kommer väl ta undefär 20 timmar och då har jag verkligen tagit i med några timmar.
Det är inte bara "Hemfärden" jag har koll på i dagar och timmar. Jag blir ett år äldre på pappret om 44 dagar och 2 timmar, medens i huvudet är jag föralltid 10år. Om 1 dag och 19 timmar så släpps pucken till ännu ett Hockey-VM.
57 dagar och 2 timmar tills det är DUNDERfest. MIDSOMMAR.
Imorgon blir det en ny historia om Daniel och min vänskap, hoppas ni kommer och läser imorgon igen.
Glöm inte kommentera, gärna oanonym.
MANGE SLUTA MYGLA.
Tjääna Hej
En ny "Era" har startat.....
Nu undrar säkert alla ni 3 som läser denna blogg vad den nya "Eran" är.
Eran är att jag kommer berätta historier om Daniel Bloms och min vänskap.
Början till något ENORMT.....
Daniel och jag träffades för länge sedan. Det en mörk december kväll, snön låg så där blaskig som bara snön kan i Karlskrona......NÄÄÄ så var det inte riktigt kanske. Jag vet inte när vi träffades först. jag vet dock att det med största sannolikhet var genom hockeyn.
Daniel och jag var inte bästa vänner från början när vi spelade U-10, vi var bekanta. Tiden gick och man började se tendenser till Daniels humör som hockeyspelare. Det var på en träning som vi spelade någon form av zonspel, Daniel och jag var på olika lag och tampades om pucken rätt ofta. I en situation bakom mål så råkade jag få in mitt blad i Daniels skena, han föll. Jag vill ju säga att jag är helt oskylldig till att gjort det med mening. I alla fall så började Daniels temprament rinna över den där kända kanten som alla vet som känner honom. Som grädde på mosen så låg antagligen Daniels lag under stort, som vanligt.
Daniel vänder sig om där han ligger, skriker och svär som en galning. Jag spelar lugnt vidare och det retar honom ännu mer. Daniel åker nu raka vägen upp till tränare och gråter och skakar av illska. Tränarna som står och snackar skit om diverse saker säger att Daniel måste lära sig att " är man med i leken....".
Valet av ledarna att säga detta till Daniel i hans humörsvängning var inte det bästa, han tar nämligen saken i egna händer. Daniel vänder sig om ner mot zonen där vi spelar och letar upp mig bland spelarena. Han tar fart som en tjur gör mot den rödatyg biten. Han kör med fullfart med klubban i högstahugg i ryggen på mig, det hela slutar med ett smått slagsmål som våra kära tränare får bryta upp. Vi blir satta i båset och tillsagda att vi ska lösa detta och bli sams. När vi suttit där ett tag säger Daniel "nu när man sitter här så är man typ bästavänner".
Efter denna dagen har jag och Daniel Gjort allt som nästan går att göra på denna jord.
Detta var början till en vänskap som jag hoppas ska följa mig ned i graven om sisådär 60år. Om man kan Älska en man utan att vara homosexuell så gör jag det med Daniel.
Tjäääna Hej
