Hemma
Hemma från Spanien.... :)
Godmorgon
Den kom som ett brev på posten, den kändes som en käftsmäll och oj vad det rinner. Klockan ringde klockan 7 som vanligt, jag vaknade som vanligt. Problemet var det att jag kunde nätt och jämnt andas, näsan var fullproppad som en hungring mans mage på julafton, halsen sved som ett brännsår från ett nystädat gymnastikhalls golv. Det var mitt krig som hade börjat med de där förbannade björkarna. Nu är det bara att kämpa i ett antal veckor, jag ska inte förlora detta år heller.
Nästa inlägg kommer på torsdag Daniel.
Tjääääna Hej
Tiden går...
Ur högtalarna strömmar R.E.M. - Everybody Hurts, ljuset i rummet är svagt. Det har funnits bättre tider, det har verkligen funnits bättre tider. Tiden går mot sommaren, men tiden går för sakta för att det ska gå och se fram emot något redan. Alla har antagligen ett antal gånger i sina liv haft perioder där man inte har lust med något alls, Jonas Backman hade sagt "Var är Livsgnistan?" jag kan bara hålla med just nu.
Många har varit på mig och undrat varför jag inte skriver, jag kan inte svara för jag vet inte heller. Motivationsbrist? Antagligen! Jag längtar hem så det knakar. Saknar att jävlas med farsgubben, saknar mammas omtanke, saknar mormors glada humör, Niclas målbrottsstämma, Annas Humörsvängningar, Johans sätt att få alla omkring sig att skratta, saknar Ebba och hennes bravader, Wiggo har jag inte ens träffat ännu men längtar tills jag får den möjligheten. Jag saknar även mina vänner, ni vet vilka ni är så jag skriver inga namn så har jag inte glömt någon.
Skolan börjar dra ihop sig, tenta-p är något av det mest påfrestande jag någonsin gjort i hela mitt liv. Att sitta nästan 16 timmar om dagen i 2 veckor är tungt för kroppen på många sätt.
Spotify har bytt låt, Caj Karlsson - Du Får Avfärda Mig Som Tokig, solen lyser in genom gardinen sådär lite försiktigt som bara solen kan. Vi kanske går mot ljusare tider, snabbare tider?.
Stora beslut framför mig, Hockeyn, Boende, mitt liv. Dessa vill jag inte ta själv, jag ska ta hjälp av nära och kära. Återkommer till detta.
Tjääääna Hej
Lugnet före stormen...!
Det var tidigt, klockan var inte mer än 04.23 denna vårmorgon. Det låg en tunn dimma längst det fuktiga gräset, i bakgrunden hördes duvorna med sitt klassiska läte. Trupperna har samlats, det var detta de hade jobbat mot under hela året. Det var för dessa 3-5 veckor som Betula-släktet levde, detta är deras chans att förslava stora delar av mänskligheten. Betula-släktet hade nu ställt sig i formationer redo för anfall, uniformerna prydliga och förstklassiga. Deras ledare står där längst fram, det är från honom de alla väntar på de sista orden.
Idag är inte dagen det ska ske, de kanske attackerar imorgon eller dagen efter det. Till dess står den mäktiga armén där uppradade i tiotusental i horisonten, och bara väntar. Svart och vit, smal och ståtlig, envis och hängiven.
Dagen kommer att komma, jag kommer inte ha en chans. Finns inget som hjälper till 100 %, bara halvmediokra hjälpmedel för dyra pengar.
Det finns inget som stoppar Björkarnas och deras pollen från att bryta ned mig sakta men säkert, fast än så har de inte lyckas bryta ner mig totalt. I’m still standing as the winner every year. Förhoppningsvis kommer det alltid vara så.
Tjääääna Hej
Jag har upptäckt något nytt om mig själv...!
Det är rätt roligt att det finns saker som inte ens jag själv vet om mig själv, små konstiga saker som jag gör. Ni vet antagligen massor med irriterande vanor som jag har och genomför men som nu tiger om. Det finns den "definition" för detta som jag har upptäckt.
En irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer. Det vanligaste symptomet för denna rubbning är den orimliga viljan att undvika fruktade saker.
Jag har hittat en fobi, som jag nu har haft länge nu när jag väl tänker efter. Att springa rundan går allt bättre och det blir allt lättare, under rundan har jag hittat tid till att fundera. Som idag när jag sprang märkte jag konstigt beteende från min egensida, det var en vacker dag och det var inte bara jag som var ute och motionerade. Varje gång jag mötte någon så höll jag andan. Först fattade jag inte varför, jag gjorde det som en vana. Efter lite tänkande så kom jag på det, jag gillar inte att andas in främlingars lukter. Antagligen härstammar detta beteende från dåliga erfarenheter av illaluktande människor, men så är det iaf.
Detta var nog det mest onödiga fakta jag skrivit om mig själv hittills.
Tjääääna Hej
Jag saknar dig, fast ändå inte...
Det har gått ett tag nu, jag saknar dig. Vi hade det så bra men ändå så gick vi skilda vägar. Du var god mot mig du gav mig allt, inte bra ibland utan alltid. Festerna var din speciallitet, du var festernas höjdpunkt. Att umgås med dig var som att springa naken genom natten när det regnar, att klara en tenta, att träffa sina vänner. Det var absolut ren glädje att få ha dig vid mig. Tiden gick och vi hade varit ett väldigt länge, det funkade inte längre. Det var något som inte stämde alls, vårt förhållande började förstöras av yttre omständigheter. Pengar, hälsa och att min far inte gillade dig.
Jag saknar dig, fast ändå inte. Du var nämligen inte bra för mig, du skadade mig även fall jag älskade dig. Det är helt enkelt bäst såhär. Kommer aldrig att glömma dig det kan jag lova, vi kommer dock förhoppningsvis aldrig återförenas heller.
Det har gått 182 dagar sedan jag hade en Snus under min läpp och jag ångrar ingenting.
Tjääääna Hej
Det var dags att unna sig lite
Igår var en dag där jag inte fick mycket gjort alls, gillar dessa dagar bara de inte händer för ofta. Jag vaknade rätt sent och bestämde mig då för att det skulle bli en lugn dag.
Jag unnade mig en Ben&Jerry glass igår och lite bacon och lemonad. Alltså blev det en "svullodag". Glassen jag köpte var Strawberry Cheesecake, den ligger 2 på min lista. För den stackare som inte smakat Ben&Jerry så råder jag er att göra det DIREKT, dyrt men oj så gott.
Daniel som jag rätt ofta skriver om har faktiskt ett ansikte. Jag låter bilden tala för sig själv.
HAHAHA
Snart är det 8km och en massa Fysik.....
Tjääääna Hej
